Stanna kvar och fördjupa- för barnen men också för pedagogerna

För att kunna vara trovärdig i sitt arbete måste man leva som man lär. Det är enkelt att säga saker (eller skriva dem) och berätta för andra hur det borde vara men man kommer inte långt om man inte också lever de värden, de tankar, de metoder som man själv lär ut. Jag tänker mycket på detta och kämpar själv med att vara ett gott exempel, en god förebild för mina kollegor likväl som för barnen.

Något som jag på senare tid verkligen förstått som viktigt är tid för fördjupning, att göra om och om igen för att få förstå på ett djupare plan, för att upptäcka flera lager i det vi gör.

Jag har snuddat vid detta ett flertal gånger under min tid i förskolan främst i arbetet som förskollärare och ateljerista och när jag tänker tillbaka (kanske är det en efterkonstruktion, vad vet jag) så upplever jag att när saker ha fått ta tid, när vi varit i dem länge, så har också intresset växt och stärkts och vi har lärt oss mer om oss själva och det vi arbetar med. Det kanske känns som en självklarthet för dig när du läser det men det är så otroligt lätt att mata på nya saker för att man vill komma ”vidare” när man egentligen bara ska stanna upp och göra igen.

När barn erbjuds en aktivitet/ett utforskande så kanske de får göra det en gång och sen gör du samma sak med olika grupper för att undersöka hur olika barn tar till sig och utvecklar ditt erbjudande. När du samlar din dokumentation har du kanske tre tillfällen av aktiviteten framför dig, tre tillfällen du själv varit med om men barnen har bara haft ett. En gång att se och förstå något om det du föreslår. En gång för att hitta sig själv i relation till gruppen, dig, materialen….En gång. Sen ska du gå vidare. Varför? Om vi får göra igen är vi någon annanstans nästa gång vi gör. Vi har en erfarenhet med oss. Vi känner igen men kan också få syn på nya saker, fördjupa. Ingen gång blir ju den andra lik, eller hur?

Jag har skrivit om detta förut, då i relation till introduktionen på förskolan. Att ha mindre material från början och att låta barnen få tid att lära känna dem. Material kräver introduktion, kräver tid och erfarenhet. Likaså gör arbetssätt. Hur får vi möjlighet att bli bekväma så att vi kan fördjupa?

Förskolans utvecklingsarbete är såklart inget undantag för tanken om tid för fördjupning. Visst har ni varit med om att slitas fram och tillbaka med krav från olika håll som inte hänger ihop? Visst har ni ibland känt, vad har detta för relevans för mitt arbete just nu? Visst är det också svårt att på stora enheter hitta utvecklingsområden som känns relevanta för alla. Särskilt när man kanske har ytterligare områden som kommer från andra håll t.ex. från kommunen. Hos oss har detta varit en kärnfråga- Hur får vi vårt utvecklingsarbetet att hänga ihop, vara nära verksamheten och göra skillnad för både barn och pedagoger? Jag har bara arbetat på enheten i ett år och kan inte ta åt mig för mycket av det som redan var lagt när jag dök in. Det finns en medvetenhet i den pedagogiska ledningen om organisationens betydelse för hur utveckling kan ske. Det finns en vilja och en önskan om att hålla ihop arbetet och fokusera på långa processer. Till exempel så är det till hösten fjärde året i rad vi på enheten har samma två strategier för utvecklingsarbetet Hållbar utveckling och Lika rättigheter-Lika möjligheter. I vår kommun har man möjlighet att byta sina strategier varje år om man vill och det finns de som gör det. Vi stannar kvar och fördjupar. Ett medvetet val.

Saker måste få ta tid, men det betyder inte att vi bara ska vänta för väntadets skull och inte förväntar oss att vi vidgar vår förståelse för det vi håller på med. Tvärt om vi fokuserar på viktiga arbetssätt som skapar möjligheter för oss att stanna upp och fördjupa. Varje ny del ska haka i det vi redan gör, ska ge ytterligare perspektiv på det vi redan gör så vi kan förstå det ännu bättre. Det är små steg som gör stor skillnad. Både för barnen och oss.

För min egen del betyder det att föregå med gott exempel. När jag ger pedagogerna utmaningar så måste de också ge möjlighet till fördjupning. Jag får inte heller rusa på.