Jag är fortfarande föräldraledig och därför borta från verksamheten längre perioder. Jag dyker in då och då för att stötta i utvecklingsarbetet och hålla i lite trådar kring Tredje Rummet. Bland annat har jag fortsatt hålla i mötena som vi har i Hållbar utveckling-gruppen var tredje vecka. Det är nyttigt att ta steg tillbaka som jag beskrivit innan här på bloggen för man gör plats för andra att kliva fram och ta ansvar. Det är också nyttigt att vara borta för man ser lättare de förändringar som skett och man förstår hur stort och viktigt arbete pedagogerna gör hela dagarna och hur mycket som händer. I början av januari höll jag terminens första pedagogiska café.
Pedagogiskt café, som ska stötta arbetet med våra strategier för utvecklingsarbetet på förskolorna, har fyra omgångar under året. Två för varje strategi med totalt 12 träffar där varje pedagog går på 4, två på hösten och två på våren. De hålls på fredagar mellan 8.30-9.45 (sen personal går) och bedrivs i dialogform där aktuella områden tas upp och samtalas kring i mindre grupper av pedagoger som är blandade över enheten. I varje omgång erbjuds det tre tillfällen med samma innehåll så att alla pedagoger på enheten kan gå varsin gång.
I höstas hade strategin Hållbar utveckling första omgången av höstens caféer och temat var då att upptäcka naturvetenskap i vardagen. Detta för att vår kommun hade särskild uppföljning på detta område och för att vi tyckte att vi behövde öva oss i detta. Särskilt i förhållande till alla nya utforskande som kommer med material och miljö från Tredje Rummet. För att skapa fokus kring naturvetenskapliga frågor såg vi bland annat en film från Skolverket ”Att utforska verb i förskolan” ,som egentligen är en utbildningsfilm i läslyftet men som för oss var ett sätt att stötta upptäckandet av naturvetenskap i vardagen genom att fokusera på naturvetenskapliga verb. Vi såg också på filmer från Skolverket om hur barn utforskar naturvetenskap i vardagen på förskolan och hörde pedagoger berätta om detta. Till detta kopplades dialog kring vad för naturvetenskapligt utforskande vi såg idag i barngrupperna och verb som vi kunde knyta till dem.
I början av januari började nu omgång tre av pedagogiskt café. Första tillfället var för Hållbar utveckling och jag bestämde i dialog med ledningen att istället för att starta upp något nytt göra en fördjupning där pedagogerna återigen fick se filmen om verb i förskolan före de kom till cafét och sedan prata om vad förra cafét hade gjort för skillnad i deras undervisning under hösten.
I relation till innehållet på höstens café och speciellt då filmen om verb, hade flera av pedagogerna upptäckt hur fokus på verben gav dem både bredare och djupare möjligheter att utforska med barnen. De uttryckte att genom att ha fokus på verben när man bestämmer riktning för projekten: rulla, glida, blanda, snurra, istället för de betydligt vanligare substantiven, vatten, skogen, fåglar blev det mer rörelse, verben krävde handling. Pedagogerna hade också upptäckt hur mycket verb barnen använde när de utforskade, även de allra yngsta- Rulla! Krypa! Fånga!
Med till caféet skulle deltagarna också ha en omgång dokumentation och reflektion från sin pedagogiska måndag (se inlägg om form för pedagogisk dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete). Det de tagit med sig användes för att tillsammans i gruppen titta efter om arbetslagen utgått från dokumentationen för att analysera undervisning, hitta utvecklingsområden och planera för nästkommande veckas undervisning. Fanns det en röd tråd? Höll man ihop undervisningen? Kunde man se hur barnens intressen, frågor och görande påverkade undervisningens utformning? Fanns där fördjupning?
Detta är svåra grejer. Pedagogerna har bara arbetat i en termin i den nya formen för att dokumentera, analysera och utveckla undervisning. Först kräver det nya rutiner och prioriteringar. Som en av pedagogerna sa; Det handlar i slutänden om organisation. Formen förändrar vår organisation. Hur och när dokumenterar vi? Vad och varför? Hur involverar vi barnen, återkastar med dem (går tillbaka med hjälp av dokumentation för att minnas vad vi gjorde i)? Hur hittar vi drivet att utgå från den pedagogiska dokumentationen på våra arbetslagsmöten och inte fastna i praktiska göranden? Hur, hur hur? Detta har våra pedagoger övat på hela höstterminen och kommer fortsätta öva på så länge de arbetar eftersom detta är ett arbete som fördjupas, förfinas och förhoppningsvis blir en motor för verksamheten/utbildningen.
Det var då så himla hoppfullt att höra pedagogernas röster under det pedagogiska café när flera av dem redan kunde se och förklara hur den pedagogiska dokumentationen gett dem möjlighet att förstå barnens utforskanden på andra sätt än de förut gjort. Hur de bättre kunde hitta fokus för att bygga på det som de och barnen gjort tillsammans. Hur de insåg att de måste hålla i och hålla ut, stanna upp och våga fördjupa. Tanken om fördjupningen hade också hjälpt pedagogerna att lätta på den jobbstress de känner när de får för sig att de måste driva framåt hela tiden genom att hitta på nya saker. Istället kan de med hjälp av dokumentationen återbesöka, göra igen och fördjupa. Större kvalitet i undervisningen, längre tempo i arbetet, mer ro i det vi gör tillsammans. Som en av pedagogerna uttryckte det -Det blev en riktig aha-upplevelse för mig!
Några av pedagogerna upplevde att det var enklare att stanna kvar länge i samma material/utforskande/aktivitet med de yngre barnen än med de äldre, att de äldre fortare knäckte koden och inte blev lika intresserade. Vi pratade då om det metakognitiva perspektivet och metakognitiva frågor/utmaningar för de äldre barnen. Vad gjorde vi sist? Hur gick vi tillväga? Vad lärde vi oss? Att upprepa experiment/utmaningar/utforskanden för att kontrollera validitet. Vad hände sist och händer samma sak igen? Om inte, vad hände nu? Att upprepa för att kunna leda och genomföra hela processen på egen hand (barnen) och att lära andra att göra. I en enda aktivitet finns det mycket att erfara, fundera över och göra till sitt eget. Det är dock väldigt lätt att som vuxen springa förbi det. Dokumentationen hjälper oss att sakta ned, att verkligen titta nära och väl förankra nästa veckas undervisning i det barnen intresserar sig för och utifrån de behov vi ser.
Pedagogiskt café är en oerhörd resurs där vi tillsammans skapar utveckling och fördjupning för alla medverkande på hela vår enhet. Vi möts över förskolorna och får syn på varandras arbete, hjälps åt och vågar ha ett öppet, tillåtande klimat med nyfikna frågor och pepp i den osäkerhet som det innebär att gå ut på ny mark. Ibland blir också vissa omgångar extra avgörande, som en av mina chefer uttryckte det, de blir sådana gånger då vi förstår att vi kommer titta tillbaka på dem och säga, Där! Det händer något där! Denna omgång var definitivt en sådan. Spännande att se vad våra nyvunna erfarenheter tar oss.
Vilka forum har ni på era förskolor där ni tillsammans möts för att lära och utveckla er verksamhet?
Pedagogiska Kullerbyttan 