Arbetssättets prägel på den pedagogiska dokumentationen

Varför dokumenterar du? Har du funderat på det? Ett fullt rimligt svar skulle kunna vara ”För att det är en del av mitt uppdrag och står i läroplanen”. Ja, såklart. Men varför? Vad behöver du egentligen dokumentationen till? En kollega till mig som alltid ställer saker på sin spets frågade under en reflektion;

Men varför ska vi dokumentera? Varför är det viktigt att synliggöra vår verksamhet? Är det bara för att vi ska visa upp vad vi har gjort, som något slags bevis?

En fullkomligt rimlig fråga och en viktig sådan. En fråga vi hela tiden borde ställa oss. Vilken dokumentation gör skillnad och är betydelsefull för barnen, familjerna och oss? Varför gör vi det vi gör? Genom det vi lyfter fram och visar upp så skriver vi fram en bild av vad förskola är hos oss, vilka barnen och vi är. Vilka berättelse är det vi bygger? Är vi medvetna om det och hur använder vi det i så fall?

För ett tag sedan så skrev jag ett inlägg på Kullerbyttan där jag förklarade min syn på ett projekterande arbetssätt och gjorde det genom att generalisera i två ytterligheter som jag sedan förde samman för ett tredje sätt att arbeta som för mig är det projekterande arbetssättet. Jag illustrerade det här med tre olika bilder. Om du inte minns hur det var eller har läst det så läs här.

Utifrån min kollegas fråga började jag fundera på hur pedagogisk dokumentation har tolkats genom åren och gjorde ytterligare en generalisering (bara för att tydliggöra skillnader) när det gäller dokumentationen kopplat till dessa tre sätt att tänka om verksamheten.

I de första exemplet är verksamheten helt vuxenstyrd utan att barnen påverkar hur innehållet planeras vidare. Det finns redan ett 1-2-3 som ska gås igen och dokumentationen blir här en dokumentation av produkten, det som barnet gjort och klarat av. Till exempel bokstäver som klippts ut, former som klistrats upp på ett papper. Ofta finns också läroplanscitat med för att understryka varför detta gjorts. Dokumentationen görs också uteslutande av vuxna utanför barngrupp. Den kanske sorteras i ämnesoråden som matematik, språk och naturvetenskap. Här finns inga spår av processer eller ihopkopplingar, det är resultat som premieras. Det är också vuxnas bild av vad som hänt, vad som lärts o.s.v. som är utgångspunkten.

I nästa kategori av verksamhet är allt barnstyrt. Det är barnens idéer, barnens val, barnen som har sina egna lekar och de vuxna som i bästa fall stöttar dem eller i sämsta fall är helt utanför och låter barnen klara sig själva. Dokumentationen här är ofta i form av ”Allt finns i leken- eller Har ni bara lekt idag?-planscher” utan någon närmare förklaring. Kanske bara en sol med ord som samspel, lärande, matematik, språk osv. Här lutar de vuxna sig tillbaka och låter barnen vara. Det finns antagligen väldigt lite dokumentation överlag.

I ett projekterande arbetsätt där barnens och de vuxnas funderingar och undersökande får blandas och existera tillsammans och parallellt, så är dokumentationen en nödvändighet för att kunna planera vidare innehåll tillsammans. Där kommer den första (?!) frågan till barngruppen nästan alltid från föregående observationer och samtal mellan barnen och de vuxna. De vuxna tar ansvar för att sätta igång processer där barnen kan vara aktiva och ställas inför situationer som de kanske inte annars hade stött på. Frågan är genuint ställd och de vuxna vet inte svaret på den, frågan handlar ofta om vad barnen tror och tänker om något. Inte bara om hur det är. (Men här finns också lager i hur frågor kan ställas med det går jag inte in på nu, det behöver ett eget inlägg som kommer.) Dokumentationen här görs både tillsammans med barnen och med vuxna, men enligt mitt tycke så gör så mycket som möjligt med barnen. Dokumentationen eller samlandet som görs är ett underlag för hur vi går vidare, eller snarare kanske vad vi stannar upp vid, vad som blir intressant och lika mycket vad vi väljer bort eller väntar med. För mig är det här det enda alternativet som på riktigt är pedagogisk dokumentation, alltså en dokumentationen som hjälper oss få syn på vad vi är i, hur det kan hänga ihop och varför vi gör det vi gör. Dokumentationen samlar våra frågor och undersökande och ställer nya frågor.

Det är skillnad på dokumentation och dokumentationen. Jag vet att jag för länge länge sedan skrev ett inlägg om olika typer av dokumentation, dokumentationer som ställningstaganden och markörer i den pedagogiska miljön, dokumentation som bildstöd och inspiration, processdokumentation osv. Vem vänder sig dokumentationen till, är det en påminnelse för oss som arbetar, för barnen, för familjerna, för andra besökande? Våra förskolor är platser där mycket olika människor finns och vad vill vi som verkar där tillsammans berätta? Att medvetet och långsiktigt arbeta med dessa frågor är att skapa en ram för vad den pedagogiska dokumentationen kan vara hos just er. I tider av hög press på oss som arbetar i förskolan är det också en mycket rimlig sak att fundera på vad vi kan lägga bort och vad vi ska ha igång. Vad gör den pedagogiska dokumentationen med oss och för oss?