Detta året förändrar vi vår organisation. I sju år har vi byggt tillsammans och nu vrider vi och förfinar. Läs mer om bakgrunden här. Vi har sedan några år tillbaka pratat mycket om hur vi bromsar tempot i undervisningen och överlag under dagarna. Vi har under dessa år också byggt en gemensam form för förskola hos oss och pedagogik som är vi. Våra ställningstaganden behöver få konkreta konsekvenser i vardagen. Hur bygger vi förutsättningar för att leva dem? En viktig del i detta arbete är vår form för dagen.

Form för dagen handlar om att ge barn och pedagoger möjlighet att organisera tillsammans, dela idéer och upptäckter och få möjlighet till fördjupning. Det är också vår ram för igenkänning och känsla av sammanhang.

I vår senaste version av form för dagen finns också en form för veckan där måndagar ägnas åt gemensamt återblickande på förra veckan och förberedande för det vi ska göra tillsammans under kommande vecka. Tisdag till torsdag har vi planerad undervisning och fredagar har vi återblickar på veckan där vi skriver i vår blogg till familjerna om veckan som varit samt tar hand om miljö och material på förskolan tillsammans. Tanken är att vi mer och mer ska göra verksamheten tillsammans med barnen, att de ska vara delaktiga, ta ansvar och få påverka det vi gör.

Varje morgon har vi morgonmöte på våra förskolor, först med pedagogerna och sedan med barnen i varje grupp. Detta för att planera för de resurser och den undervisning vi ska göra och för att tillsammans ta ansvar och dela idéer. Planerad undervisning ligger mellan 9 och 11 och här är målet att inga raster ska behöva tas utan att barn och pedagoger ska ha lång tid på sig att leka, upptäcka och undersöka i våra projekt.

På morgonen och på eftermiddagarna erbjuds möjlighet för barnens egna planer och lekar i de miljöer vi erbjuder inne och ute. Här pågår spontan undervisning men den utgår då från barnens lekande och utforskanden. Lyckas vi hitta rätt spår i projekten som engagerar barnen så lever projekterandet hela dagen men det finns också tid för andra planer.

I vår planering av undervisningen har vi i år provat ett nytt sätt för att försöka sänka tempot och utveckla undervisningen tillsammans. Vi arbetar i treveckorsperioder med samma/liknande typer av utforskanden så barnen och pedagoger ska få återkomma och var tredje vecka gör vi ett reflekterande nedslag då vi samlar de trådar vi upplevt och spårar var de kommer från och vart de kan vara på väg. Våra Samla och spåra-pedagoger (tidigare tredjerummet-pedagoger) möts över enheten var tredje vecka och tar med impulser tillbaka till storarbetslaget. Läs mer om det här.

Ofta är vi vuxna alldeles för snabba med att gå vidare i vår undervisning. Vi låter barnen prova ett speciellt undersökande en eller två gånger före vi ska gå vidare. Detta gör att vi inte får en djupare förståelse för vad barnen undersöker och barnen får heller inte möjligen att göra igen, känna igen och fördjupa. Vi bygger också in ett högt tempo som piskar på både barn och vuxna. Med en första förändring från att ha planerat för undervisningstillägg varje vecka till att göra det var tredje. Vi vill försöka bromsa detta. Detta är ett långsiktigt arbete och inget som jag förväntar mig att vi lyckas bromsa under detta år men det är en start. Jag känner också redan nu att tre veckor kan vara för kort tid. Eller så kanske det beror på att pedagogerna gärna fortsätter att lägger till mer delar i undervisningen ute på förskolorna. Vi är i ett år av utforskande kring tid och fördjupning och tillsammans hittar vi möjligheter att bromsa in.

I varje stund finns tusen och åter tusen saker att upptäcka. Att bromsa ner ger möjlighet att få syn på detta, men också att sålla, göra medvetna val och fördjupa. Vi lever i ett överbelastad tid, hur blir vi i förskolan en motkraft?