Jag har fått lite frågor angående hur man kan starta börja förändra sin miljö. Jag kan berätta hur vi har gjort med inspiration från andra. Alla har olika förutsättningar och olika möjligheter att göra förändringar men alla KAN göra förändringar om man VILL. Jag anser att lärande är förändring och att det därför är nödvändigt med ständig förändring och utveckling i verksamheten. Det viktigaste är att prata med varandra i arbetslaget och börja tänka och fundera över vad man vill erbjuda barnen och hur man ska göra det. Det är alltid bäst om man är överrens i arbetslaget eftersom mycket av arbetet handlar om att vara konsekvent och tydlig med sitt pedagogiska ledarskap och sin lotsning av barnen i miljön. Det handlar inte längre om att ”vakta” barn som leker utan att själv vara aktiv som pedagog och nära barnen rent fysiskt så man hör och ser vad som pågår i barnens utforskande. Detta är ett sätt att arbeta som kräver mycket av pedagogerna men som gör jobbet SÅ mycket intressantare och roligare och föränderligt varje dag!
När det gäller att bygga upp nya miljöer/ förändra nuvarande miljöer så kan man börja med att titta på vad som skulle vara aktuellt för verksamheten. Vad erbjuder ni på avdelningen? Vad kan barnen utforska? Vad saknar ni?
Starta i lite skala och börja med en station. En av mina läsare undra om det skulle gå att genomföra hennes planer om en bygg för 1-2åringar. Hon hade ett rum som var aktuellt och kunde användas för byggen. Frågan var om de små skulle klara av detta och hur man skulle få materialet att stanna där det skulle vara.
Alla barn på vår förskola arbetar i stationer, oavsett hur gamla de är. Rakt ur huvudet så räknar jag till sju olika stationer på 1årsavdelningen i det stora rummet, sedan finns också en atelje, med tillgång till bl.a. våta färger, lera, silkespapper, fjädrar och snäckor, samt ett mindre rum där det finns ljus-ljud-upplevelser samt en läs/mys/mötespöl. I hallen finns bollar och taktila plattor samt sjalar, i våtutrymmet tillgång till vattenlek (rör och muggar att ösa med). Detta är en rik miljö och en miljö som är hanterbar för de yngsta med närvarande pedagoger.
Börja med några material som kompleterar varandra när det gäller möjlighet att bygga, färg, form, storlek, struktur. Prova materialet på barnen. Tag några i taget och se vad de gör med materialet. Om ni som pedagoger har bestämt en plats för materialet så var noga med att hålla på det. Flyttar man material från en station så kan inte stationen fungera som det är tänkt. Om barnen konstant vill flytta sakerna så fundera på vad det är de saknar dit de flyttar dem, kan ni kompletera där med annat material där? Var nära barnen och se vad de gör. När det handlar om de allra minsta är närheten oerhört viktig eftersom de inte har ett verbalt språk att utrycka med ord vad de tänker. Här måste pedagogen tyda andra kommunikationer. Dokumentera och fundera tillsammans vad det är barnen upptäcker. Börja här 🙂
När man börjar se hur materialen ger barnen nya möjligheter att utforska och uppleva så ”rullar det på”. Man ser möjligheterna och får på sig glasögon som letar nya spänannde material överallt 🙂 Min man slänger numera ingenting förrän han har frågat om jag ska ha med ddet till förskolan. Jag samlar material överallt och har i våra förråd. Man vet aldrig när det händer att man behöver kompletera.
På vår förskola går vi nu mot att ha fasta miljöer på avdelningarna som är väl framarbetade och genomtänkta för varje ålder. Meningen är sedan att pedagogerna och barnen som kommer ska ta över miljö från gruppen som varit där. Våra barn byter avdelning varje år så de olika avdelningarna ska vara anspassade för ettåringar, tvååringar…osv..Miljön ska blir rikare och mer mångfaceterade ju äldre barnen blir men det ska alltid finnas möjlighet i alla åldrar att utrycka sig med så många av sina språk som möjligt.
Skriv skriv skriv till mig om ni har påbörjat förändringsarbeten! Jag vill SÅ gärna ta del av det ni erfarit och upplevt tillsammans i arbetslaget och med barnen!
Helt underbart att läsa, tack för svar på mail och här på bloggen. Är så inspirerad av ert arbete och önskade att jag fick jobba i en sån miljö.
Hälsningar Bitte
GillaGilla
Tack snälla Bitte 🙂 Det har tagit många långa diskussioner och mycket huvudbry innan vi kunde börja jobba på detta sätt…sen finns det alltid de som vill mer eller mindre, så är det alltid. Man får fokusera på det som är bra och fortsätta våga vara lite obekväm 😉 och ställa saker på sin spets 🙂
Håll mig uppdaterad så håller jag dig uppdaterad 😉
GillaGilla
Så intressant att läsa detta inlägg(också). Eftersom jag jobbar på en Montessori förskolan känner jag mycket väl igen detta arbetsätt med att ha förutbestämda platser för en viss material, städa efter har man lekt färdigt och innan man påbörjar en annan lek/aktivitet. Och ja, jag kan instämma, det funkar utmärkt med 1-2 åringar om man är konsekvent i sitt förhållningssätt och aktivt visa vad och hur man gör. Sen kan jag tycka att man måste vara observant och se till varje barn och hitta vad det passar var och en. Speciellt så små barn kan jag tycka att man bör vara det, de har en otrolig förmåga att samarbeta och härma(d.v.s. följa vuxens instruktioner, sätta att vara och göra), men de har lika mycket egen vilja, intresse, personlighet, o.s.v.
Därför tycker jag att det material som ni erbjuder ger barnen mera frihet att tänka till eget ”projekt” än en färdigt byggt leksak eller spel kan göra.
Vad jag ”brottas” med på mitt jobb är att barnen ska försöka skapa något ”eget”, särskilt äldre barnen som efter några år på förskolan att visande och förgräddande blir ”låsta” på något sätt, de vill inte skapa något utan att någon annan visar i förväg. egentligen det är inte barnen som jag brottas med, det är vuxna.
Du säger att barnen på din arbetsplats byter avdelning varje år. Följer med dem personalen också eller hur funkar det?
Så inspirerande att läsa din blogg säger jag igen.
Ha en fin-fin vecka!
P.S. Hur går det med projektet?
GillaGilla
Sspirit 🙂
Du har alldeles rätt i att man som pedagog måste se till vad barnen gör och hur de tänker när de använder materialet. Det är här vi vuxna ska vara nära för att kunna avgöra hur materialet fungerar tillsammans med barnen, är det ”rätt” val vi gjort, rätt kombination, rätt färg osv. Stimulerar materialet barnen? Vad hittar barnen för vägar att använda materialet?
Vi har haft problem emd att barnen inte är vana att leka,bygga,skapa med ”ofärdigt” material. De får prestationsångest och ser inte möjligheterna med materialet. Då är det viktigt att vara nära och vara med i barnens lek. I vår bygg hade barnen svårt att bygga till att börja med. De visste inte hur de skulle hantera materialet. Då blev det vår uppgift att vara delaktiga, våga utmana barnen att stanna vid stationen och utforska möjligheterna samt att inspirera. Nu bygger de på ett helt annat sätt.
Ja personalen går med barngruppen till nästa avdelning 🙂 Det är viktigt för att kunna följa de trådar som finns i gruppen samt att känna deras historia i det vidare arbetet.
Ha en härlig vecka du med!
GillaGilla
Hej, jag började arbeta på en förskola,1-5 års avd som vikarie i 7 månader, och barnen var som i ett ”flipperspel”. Miljön var tom och oinspirerande, efter en miljön förändring märkes en markant skillnad. Fantastisk att se denna utveckling och att barnen fann de olika stationerna/rummen givande!
Du har en fantasktik blogg som jag precis upptäckt!
/emma, lärarstudent!
GillaGilla
Hej Emma 🙂
Vad intressant för dig att få delta i en sådan förändring! Det är en tydlig referens till att se och upptäcka nya sammanhang och vad de betyder för barnen.
Vad roligt att du finner bloggen inspirerande! Jag ska fortsätta skriva om och för de yngsta i utbildningssystemet för att få samhället att förstå hur viktig den första tiden är. Hoppas du är med mig!
På återseende!
GillaGilla