Att bygga pedagogisk miljö del 2

”Hur miljön ska bli en effektiv ”titelbärare” måste vi diskutera, eftersom de redskap som vi ska använda oss av, är sådana som måste förutses, väljas ut, placeras ut och iordningställas.”
Loris Malaguzzi Ur D- som i Robin Hoods pilbåge av Anna Barsotti 1997
 
 
Jaha. Då säger vi att vi har kommit fram till att vi vill förändra på vår förskola. Vi ser att miljön inte utmanar barnen vi upplever mycket springa-omkring, flackade, förstörande av material m.m. Barnen singnalerar tydligt när de inte uppskattar miljön, när den inte möter deras förväntingar.  

 
Vi börjar då inventera. Dokumentera, ta mycket bilder, prata med barnen om hur eller se på det sätt de använder det materialet som finns idag. Samla dokumentation om det fysiska materialet och barnens användande och diskutera sedan detta. Börja plocka bort det material och de möbler som ni inte känner tillför något eller inte har något värde i det ni, utifrån läroplan och måldokument, vill erbjuda barnen att utforska. Gör miljön till pedagogiskt fokus för hela personalgruppen. Tänk tillsammans och fokusera på en sak i taget.

 
Ta sedan och försök att ta reda  på vad barnen är intresserade av. Ibland kan detta vara svårt om barnen har varit i en mycket torftig/fattig miljö för då kanske de inte kan uttrycka det de är intresserade av eftersom det inte finns att tillgå. Då får man prova sig fram och erbjuda olika typer av material som kan verka lockande. Ta med barnen till andra platser än förskolan och se vad de uppmärksammar där. Till en park, till ett torg, till havet eller vad det nu kan vara. Fortsätt att dokumentera det som barnen uppmärksammar och fundera hur det skulle kunna ta en alternativ form på förskolan. Hur kommer det t.ex. att många pedagoger upplever att skogen är en sådan härlig tillflykt för barnen i förskolan. Handlar det bara om ytan, att få springa omkring och klättra eller handlar det om miljön i sig, vad som finns att utforska och upptäcka?
 
När jag planerar och organiserar för pedagogisk miljö tänker jag på olika stationer där barnen kan utforska olika typer av material. En station har material som kombinerats med en tanke om en viss typ av utforskande. För att skapa dessa stationer måste man först tänka kring var och hur de ska placeras. En av mina f.d. kollegor berättade klurig sak för mig om hur man kan tänka när man placerar stationer eller material i sina rum. Hon beskrev att hon brukade rita upp rummens planlösning på ett papper och sedan med pennan rita hur man går igenom rummet eller vart i rummet man går. Vidare fortsätter man att göra så, ritar flödet i hur man rör sig i rummet och snart får man korspunkter som uppstår där man ”gått förbi” eller dit man sökt sig många gånger. Här placerar man sina stationer för här finns naturliga mötesplatser.
En annan god idé som jag plockat upp är att ställa sig, eller sätta sig på huk beroende på, i miljön för att få en uppfattning av vad det är barnen ser. I dörröppningar kan man t.ex. sätta sig och fundera på vad ögat dras till, vad som lockar en att komma in/gå till nästa rum. Detta är en upptäckt som har betytt väldigt mycket för mig när det gäller att bygga pedagogisk miljö- Det är nästan alltid det första jag gör.
 
För att kunna få till konkret förändring behöver man ju givetvis också veta vad man har att tillgå. Möbler och material behöver inveteras och här ska man försöka tänka ”vitt och brett”. Starta med vad det är barnen ska utforska och fudnera se hur det kan gå till. Försök att släppa de inarbetade sätten att utforska och börja tänka på nya sätt, andra sätt. Titta också på era möbler på andra sätt, vänd och vrid, tänk på hur det skulle kunna vara. Försök att inte se hinder utan möjligheter. Fundera också praktiskt vad som är möjlig med matsituationer, vila m.m. och försök att tänka om och nytt även här. Ge inte upp på de miljöer som ni skapar, prova att utmana era egna tankar om vad som är möjligt och gå alltid tillbaka till ert eget förhållningssätt och er egen organisation om det inte fungerar som ni tänk.
 
Detta är någon slags början. Att fundera kring vad man erbjuder, vad som ligger i barnens intresse, hur lokalerna ser ut och var det finns mötesplatser, samt att inventera vad man har och hur man kan använda det.
 

13 reaktioner på ”Att bygga pedagogisk miljö del 2

  1. Miljön är den tredje pedagogen och så oändligt viktig. Hur skapar man en meningsfull, inspirerande, lockande, lärande och rolig miljö? När jag läser ovan text blir jag inspirerad och ännu mer nyfiken att utmana mina tankar kring hur vi, där jag arbetar idag, skapar miljöer där vårt förhållningssätt och tron på det kompetenta barnet lyser klart 😉
    http://www.sarahpersson.blogspot.com

    Gilla

  2. ”Titta också på era möbler på andra sätt, vänd och vrid, tänk på hur det skulle kunna vara”. That's the point.
    And try to see the environment with children perspective (not with children eyes, with adults eyes ina children perspective). That means to take picture form children perspective (high, angulation, etc.), have a ”trip” in the classroom with a videocamera, from children perspective.
    Maybe we will discover another world, another view, another panorama.

    Gilla

  3. The realization of what it could mean, and the importance of looking at the enviroment with ”adult eyes in childrens perspectiv” changed the way I value and understand how the enviroment works. It is truly my greatest expirience so far 😉

    Gilla

  4. Sara 🙂 Vi kan aldrig veta hur barnen tänker men vi kan försöka förstå vad de utforskar. Det är också vårt ansvar som pedagoger att försöka. Ger vi upp på det och bara står brevid för att vi inte kan så tappar vi hela idén om att vi ska kunna göra något mmed vår kompetens för barnen.

    Gilla

  5. Håller med dig Linda 😉 Ansvaret ligger deffinitivt hos oss pedagoger, vi måste hela tiden försöka förstå och ta barnens perspektiv och se det ur barnperspektiv 🙂
    /sarah

    Gilla

  6. Balansgången är svår mellan att förstå vad det är barnet vill och att inte lägga en känsla på barnet. Vi har ett tydligt sådant exempel på ”min” förskola. Där ett barn alltid slår en pedagog när han kommer i närheten av henne, hon bekräftar genom att säga att hon förstår att pojken är arg. Medan en annan pedagog som han slog i början satte sig ner, frågade vad han ville eftersom han slog henne, han visade vad han ville och sen har han inte slagit denna pedagog fler gånger.

    Det jag menar är att om ett barn får höra att en viss känsla hör ihop med att exempelvis slå så är det ju det han gör. Men det var ju uppmärksamheten han ville ha att någon tog sig tid för honom. Vi pedagoger lägger alltför lätt in våra egne åsikter i vårt bemötande med barnen. Är detta ett barnperspektiv eller inte?

    Anna

    Gilla

  7. Ja Anna 🙂 Där går man ifrån det utvecklingspsykologiska och det ”terapeutiska” tänkandet mot att mer försöka förstå barnets vilja istället för känsla. Det tror jag är ett steg närmare att försöka ta ett barnperspektiv, och här i förhållandet pedagog-barn, istället för att förstå barnet som natur.

    Gilla

  8. Ledsen om jag utryckte mig lite luddigt Bertil. Tvärt om ska det vara, mer mot känsla än vilja. Min erfarenhet är att man talar mycket om barnets mognad, känslomässiga faser och behov när man ser på barnet utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Det är ju detta perspektiv som varit normen för förskolans arbete länge, att man ska förstå barnet som natur och sedan anpassa barnet till den vuxna normen.
    Jag tror mer på att försöka se barnets handling och drivkraft och utmana den i att djupare undersöka och skapa förståelse för olika typer av fenomen.
    Vad tänker du Bertil? Vad har du för barnsyn?
    Ha en bra, om en regning, helg!

    Gilla

  9. Och barnets tänkande och omvärldssyn.
    Jag tror att barn behöver både styrning och frihet. leken ska (och kan inte) helt regleras.
    Forskning om barns mognad handlar ju t.ex. vilka strategier barn använder för att uppskjuta belöningar till ett senare tillfälle (=bevis på mognad).

    Gilla

  10. Jag tycker också det är en väldigt intressant att tänka på i vilka situationer man sätter barn i forskningssyfte. Vad får barn att svara till-för? Barn är grymma på att svara upp på vuxnas förväntningar oavsett om de är positiva eller negativa. Hur ger vi barnen en chans att möta vuxna som förväntar sig saker av barn på ett sätt som gagnar barnen? Förstår du vad jag menar? Det är knappt jag gör det själv 😉

    Intressant Bertil, detta får bli ett inlägg…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s