”Vi ser barnet som en aktiv individ som tillsammans med oss ska utforska och upptäck, som dag för dag ska försöka förstå något, finna en mening och ett stycke liv.”
ur Att göra lärandet synligt s. 79, Dokumentation och utvärdering: Vilket är sambandet? av Carla Rinaldi
Jag har tänkt mycket på vilken bild vi har när vi pratar om det kompetenta barnet. Lise-Lotte Bjervås tog upp dilemmat i att de pedagoger som arbetar med pedagogisk dokumentation, som hon följt i sin avhandling, faller tillbaka i det utvecklingspsykologiska tänkandet när det gäller barns mognad kontra vad de klarar av. Pedagogerna uttalar inte detta men det finns i deras sätt att prata om barnen.
Hur definierar vi det kompetenta barnet? Jag tror det blir farligt att slänga oss med orden om vi med det kompetenta barnet menar ett barn som ”kan” saker med en vuxens sätt att göra och tänka som norm. Jag tänker att Carla Rinaldi menar att man i Reggio Emilia ser ett barn som är kompetent utifrån att söka sin egen kunskap, att tillsammans med andra utforska och upptäcka på sina villkor. Ett barn som har rätt att prova själv och har rätt till sina egna tankar och sin egen hypotes. Ett barn som kan visa andra barn och vuxna hur det tänker och gör, ett barn som kan öppna upp dörrar till att se världen på andra sätt.
Vad tror ni?
Det man främst måste komma bort ifrån i de utvecklingspsykologiska tänkandet är att barndomen skulle kunna delas in i stadier a la Freud, Ericson eller Piaget.
Barn kan. Och en hel del kunnighet är medfödd eller förberedd.
GillaGilla
Så sant, så sant Bertil :)Varför begränsa barnen för att vi tror att de inte kan?
GillaGilla
Jag tänker att ansvaret vilar hos de vuxna i barnets närhet att ge barnet så goda förutsättningar som möjligt. Med rätt förutsättningar då menar jag insiktsfulla vuxna, vuxna som lyssnar,vuxna som har strategier att leda barn, vuxna som är modiga, vuxna som vågar reflektera över den rådande ”kulturen” vi har i samhället. Små barn är enligt mitt sätt att se ”fria” från värderingar och gör väldigt kloka reflektioner. Eftersom jag utgår från att jag har en mycket stor och viktig roll i mötet med ett barn så tänker jag nästan aldrig i termer som att man är duktig. Utan jag tänker i mötet med barnet hur och vad kan jag göra som är det bästa för barnet. För mig är det mycket intressantare att ”utvärdera” mig själv och mina ledaraktioner för har jag lyckats så har jag ett barn vars ögon strålar. Jag tänker att vi är alla kompetenta bara vi ges rätt förutsättningar!
GillaGilla
Hej! Jag har följt din blogg ett tag och vill bara säga att jag tycker det du skriver är så bra och intressant! Jag är nyexad lärare för förskola upp till årskurs tre, jobbar i en Pyssling-förskola sedan drygt ett år tillbaka. Jag brinner för mycket av det du tar upp 🙂
Nyfiken på att läsa mer från dig!
Hälsningar Louise
GillaGilla
Anonym; Jag tänker att du har en uppmärksam, ansvarstagande och reflekterande syn på din profession och det behövs! Vi tänker lika du och jag och jag hoppas fler lärare tar det steget tillbaka för att reflektera över sin roll och sitt uppdrag i mötet med barnen 🙂
Louise; Vad roligt att du läser och tänker Louise! Välkommen till ett fantastiskt yrke med en massa utmaningar varje dag och möten med den nya generationens samhällsmedborgare. Jag hoppas du har bra mentorer runtomkring dig och att du får lov att växa och blomma i rollens som pedagog. Vi hörs!
GillaGilla
Tack snälla, jag har många underbara och omtänksamma kollegor runt mig och efter en utbildning i slutet av veckan känner mig så sugen på att möta barnen imorgon 🙂
GillaGilla
…..Ja tänk så fast grepp utvecklingspsykologin har oss i. Det är lätt att falla tillbaka. Därför har ledning i förskolan ett stort ansvar i att organisera verksamheten så att barns kunnande blir satt i ett sammanhang och där pedagoger möts för att titta på detta tillsamans. Viktiga tankar Linda tack för att du delar dem!
GillaGilla
Mia, det är därför jag tänker att reflektionen och den kritiska ganskningen av den egna verksamheten är absolut ofrånkomlig för att, som du säger, verkligen skapa samanhang där barnen får verka i meingsfulla samanhang. Ledningen har ett stort ansvar för att se till att denna reflektion kommer till stånd samt att hela tiden samla pedagogernas reflektion för att utmana dem och veta hur resonemangen går kontra vad som händer i verksamheten. Man får aldrig luta sig tillbaka och tro att något är färdigt eller fullkomligt framarbetat utan hela tiden, med förändringen vi får utav att vi lär och upptäcker nya saker, också förändra verksamheten.
GillaGilla