Öppnar läshungrigt den regnbågsfärgade boken Utbildning och undervisning i förskolan-omsorgsfullt och lekfullt stöd för lärande och utveckling av Christian Eidevald och Ingrid Engdahl, Liber 2018. Två riktigt välmeriterade och intressanta förskollärare och forskare inom förskolevärlden. Båda två har jag läst och lyssnat mycket till och deras litteratur och föreläsningar citerar jag ofta under mina föreläsningar. Jag har därför väntat otåligt på denna bok särskilt med den nya läroplanen i antågande där båda två varit expertråd i arbetet. Finns det någonstans vi kan få svar på hur vi ska tolka och förstå vårt fördjupade uppdrag så borde det väl vara här? Oj det här kommer bli en lång recension ….jag hoppas ni är redo?
Jag måste börja med utsidan. Älsk på den finfina regnbågsdesignen! En mycket passande sådan med tanken på bredden av förskolans uppdrag men också rymden av möjligheter för varje barn. Klokt och snyggt! Börjar sedan med innehållsförteckningen. Boken är uppdelad i elva kapitel och har en bra indelad översikt längst fram med underrubriker för varje kapitel så det är lätt att hitta dit man vill. Efter en kort inledning startar författarna med kapitlet ”Varför händer detta just nu?” där de beskriver upprinnelsen till den reviderade läroplanen. De går kort igenom förskolans historia så vi sätts in i ett sammanhang och beskriver lite kring olika teoretiska ingångar. Texten är luftig och bra disponerad. Känns lättläst.
Kapitel 2 behandlar utbildning i förskolan. Vi får förståelse för vad utbildning i förskolan är och hur vi kan se på den. För att göra det konkret för oss hänvisar författarna hela tiden till ett fingerat exempel från en morgon på en förskola där de beskriver en del av dagen och händelser som vi alla kan känna igen oss i. Utifrån det konkreta exemplet ger de oss förståelse för hur utbildning ter sig i förskolan och hur vi kan förstå helhetsperspektivet. De ser också till att ge oss utdrag från skollag, läroplan och andra betydelsefulla dokument som ger oss en inblick i hur förskolans uppdrag formas.
Kapitel 3 blir sedan Omsorg, detta omdiskuterade begrepp som gärna polariseras med lärande. Författarna skriver fram ett brett omsorgsperspektiv som handlar om fysisk och psykisk omsorg mellan pedagoger och barn men även mellan barnen vilket också är oerhört viktigt. De tar upp att omsorg behöver betyda att tona in barns känslor i de möten som sker på förskolan. Jag brukar prata om hur vi ser på omsorg i förskolan och retoriskt fråga: Kan man byta en blöja utan att det är omsorg? Självklart! Om man inte tonar in barnets känsla. Därför behöver vi tänka extra noga kring omsorg. Det är mellanmänskliga relationer vi talar om. Författarna avslutar kapitlet om omsorg med följande mening:
Omsorg är också ett innehåll, och all undervisning i förskolan ska vara omsorgsfull… s48 (Eidevald&Engdahl)
Kapitel fyra tar upp leken och här beskrivs vad lek kan vara (en stor och inte alldeles lätt fråga som ofta diskuteras och sällan definieras). Leken är komplex och inget som jag tänker att vi kan förstå fullt ut. Eidevald och Engdahl ger oss olika ingångar till att förstå lek och bygger också här ut med historiska trådar för att skapa förståelse för varför vi och andra kan tycka olika saker om lek. De skriver om den fria leken och hur man kan förstå den och den vuxens roll i lek och vilka olika roller vi kan ta. De värnar barnens lekande och beskriver hur vuxna kan stötta den men också ska lägga sig i för att se att leken inte blir destruktiv, normerande eller uteslutande. De problematiserar vägandet mellan att som vuxen lägga sig i leken eller låta barnen styra, att vi även när vi inte tror vi styr lotsar barn till ”bra” lek. En oerhörd balans och en självransakan som krävs för att förstå vårt maktutövande och förstå barn som lekande lärande människor.
Kapitel fem behandlar demokratifostran och kapitel sex skapande. Två för mig väldigt viktiga aspekter i förskolan arbete. Här lyfter författarna vad det innebär att förskolan vilar på demokratins grund, att barn är medborgare, demokratins värden och barns rättighet till delaktighet och inflytande. De lyfter här som praktiskt exempel, för att undersöka sin egen verksamhet, Harry Shiers (2001) delaktighetsmodell med fem steg till reell delaktighet
- att bli lyssnad på
- att få stöd att uttrycka sina åsikter
- att barns åsikter ska tas under övervägande
- att barn blir delaktiga i beslutsprocessen
- att barn delar makt och beslutsfattande med vuxna
Jag förstår det som att genom att välja en konkret handling som denna vill författarna uppmärksamma oss på vad som krävs för att barn ska få reellt inflytande över utbildningen och jag tänker att vi i mångt och mycket kommer få syn på det när vi använder den.
I kapitlet om Skapande lyfter de betydelsen och vikten av skapande i förskolans arbete och hur skapande lyfts fram i läroplanen. De menar att skapande är en mycket viktig del av barnens utbildning för att utveckla tillit till sig själva men också för att bli kreativa och uppfinningsrika människor.
”Skapande har en särskild potential. Genom ett kreativt hanterande av material och idéer möjliggörs att konkret och abstrakt kunskapsinnehåll kopplas samman. Sådana kopplingar utvecklar kreativitet, tanke och språk i amodala processer. Amodal preception innebär en förmåga att översätta en erfarenhet eller ett sinnesintryck från ett sinne/ett språk till ett annat”
Eidevald/Engdahl 2018
Efter dessa kapitel kommer en djupdykning i begreppet undervisning. Författarna går igenom skollag, läroplan och teori kring hur vi kan förstå undervisning. Därefter ger de oss konkreta erfarenheter av hur det kan se ut inom de olika områden (lek, omsorg, lek, demokratifostran och skapande) som de lyft i de föregående kapitlen. De lyfter hur olika projektarbeten kan byggas fram med utgångspunkt i barns lek eller vardagliga problem. De problematiserar än djupare kring hur leken kan tas tillvara som undervisningssituationer och vad som krävs för att det fortfarande ska vara lek. Mycket intressant!
Författarna beskriver undervisning som medvetna handlingar med långsiktiga mål i riktning mot läroplanens mål. De visar skillnaden på lärande och undervisning och lyfter fram att barn lär hela tiden men det betyder inte att pedagogen undervisar hela tiden. De visar på hur olika målområden integreras med varandra och hur vi kan arbeta med dessa. De beskriver också hur pedagogen kan stötta på olika sätt genom sin undervisning genom att lyfta Mascolo och Fischer (2015) och deras fyra olika former av samaktivt stöttande (i korthet)
- Uppgiftstöttande – uppgift som ges av förskolläraren
- Ekologiskt stöttande- material och miljö som planeras och ställs iordning
- Självstöttande- barn utmanas att prova själva
- Socialt stöttande- barn stöttas vebalt och ickeverbalt med ord och blickar
Dessa strategier tog jag upp i min föreläsning på SETT 2018 för er som lyssnande då. Jag tycker det är väldigt intressant och viktigt att vi hittar stöttande strategier för att utveckla vår undervisning i förskolan. Det är inte alltid så lätt att veta hur man kan göra. Det behövs mycket stöttning nu när vi får ett undervisande uppdrag och det behövs rätt typ av stöttning så vi inte faller tillbaka i vad vi ”gjorde i skolan” utan hittar förskoledidaktikens undervisning.
Avslutningsvis beskriver författarna hur vi kan organisera för utbildning och undervisning. De klargör vem som får lov att bedriva undervisning, vad arbetslaget respektive förskollärare och rektor ansvarar för. Vad som krävs i form av kompetensutveckling och arbetslagets samarbete. De beskriver också rektorns pedagogiska ledarskap. Sista kapitlet sammarfattar och blickar också framåt med viss skeptisism. Författarna frågar sig om mätandets tid nu når in i förskolan och ger mindre plats för lust, empati, delaktighet och meningsskapande och mer åt ämneskunskaper och mätande vilket motsvarigheten till PISA-testet för skola med arbetsnamnet Baby-PISA (vad i hela fridens namn….) som är ett treårigt projekt inom OECD som ska mäta femåringars kunskaper från förskolan. De menar att de områden som lyfts fram i boken omsorg, lek, demokratifostran och skapande inte får trängas undan och jag tänker att vi alla i förskolan kan skriva under på det. Det kräver att vi tillsammans fyller utbildning och undervisningsbegreppen i förskolan med förskoledidaktik och försvarar barnens rätt till en utbildning och undervisning som är lustfylld, meningsfull och lekfull.
”Vem som helst kan inte läsa och förstå alla delar av läroplanen, som är en bindande förordning. Professionskunskap är avgörande, på samma sätt som det krävs medicinsik utbildning för att förstå vad som står i FASS (som är en samanfattning av läkemedelsfakta)”
Eidevald/Engdahl 2018
Författarna avslutar med en 17 punkter lång lista där de summerar vad undervisning i förskolan handlar om. Här tror jag vi har mycket att hämta och använda i vårt arbete med att fördjupa vår förståelse för undervisning i förhållande till den nya läroplanen. Jag gillar deras mod i att bli konkreta samtidigt som det finns mycket svängrum. De beskriver verkligen en utbildning där regnbågens färger kan få rum även om där finns välbehövliga ramar att placera den inom.
Tack Christian Eidevald och Ingrid Engdahl för en mycket välarbetad, intressant och viktig bok, och vad jag tror en bok som kommer göra skillnad för pedagoger och för barn i förskolan.
Pedagogiska Kullerbyttan 
Lämna en kommentar